Jakob Ask hade levt ett bedrövligt liv. Från en misslyckad karriär som hårdrocksgitarrist, via en avbruten lärarutbildning och några hyfsade år i växeln på Södersjukhuset var han nu tillbaka där allting startat, hemstaden Härnösand. Det deprimerande återtåget hade fört med sig osunda vanor, oregelbundna mattider, droger och inte minst bloggande. Inom loppet av ett år hade han bloggat bort sitt jobb, sitt hem, sin familj och sina vänner.
Och nu hade dessutom Gud tagit hans kropp i besittning.
Frälsaren skulle skjuta skarpt så var det sagt. Mot horderna av otrogna. Inte så konstigt egentligen. Som med vilken boskapshållning som helst måste man skjuta av några individer när beståndet blir för stort. Och det är inte första gången som Försynen tar till en så drastisk åtgärd. Det har förekommit både gräshoppor och översvämningar förut. I jämförelse var detta en relativt liten operation; han skulle bara ta med sig så många det gick innan snuten fick honom.
När sedan allt var över, och människorna försökte finna någon mening i det urskillningslösa mördandet, skulle de vända sig till Gud för tröst och frälsning.
Så ironiskt och så noga uttänkt.
Han hade valt att installera sig i kyrktornet. Detta hade ingenting med den förmenta närheten till himlen att göra utan det var helt enkelt en mycket passande plats om man ville dräpa ett gäng människor lite på måfå. Han hade med sig nya helmantlade skott till älgstudaren, det regementsenliga rödpunktssiktet, en termos med starkt kaffe och en trave porrtidningar. I venerna pumpade ett gram kokain och i I-poden Wu-Tang Clan:
Shame on a nigga who try to run game on a nigga
Wu buck wild with the trigger!
Shame on a nigga who try to run game on a nigga
Wu buck- I FUCK yo' ass up! What?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar