Äntligen har vi fått en integrationsminister med både engagemang och spetskunskap i fenomenet utanförskap.
Den käcka Sabuni var ute i Rosengård för att få sig en uppfattning om vad som hänt. Hon menar att det förvisso är allvarligt men att det inte går att jämföra med Pariskravallerna. Paradoxalt nog låter hon precis som Sarkozy när hon reducerar oroligheterna till någonting som kan liknas vid pojkstreck. Det ligger inget politiskt bakom hörni!
Bara en massa ouppfostrade snorungar!
Nu är det faktiskt hög tid att föräldrarna tar sitt ansvar!
På samma sätt som regeringen tar sitt ansvar. Jag menar de sänker ju till exempel förmögenhets- och fastighetsskatten! Där kan vi snacka om engagemang.
Och analysen av utanförskapet är briljant.
Invandrarna kan ju inte bo så trångt där ute. Det måste vi få dem att förstå. För det är inte pengarna det kommer an på. Nej nej, de VILL bo två ja till och med tre familjer i en och samma lägenhet!
Vad är det som händer!?! Vad fan är det som händer? Vad är det för satans statsråd vi har fått?
Det var många utropstecken där, men vad fan kan man göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja det är en minister från vad man tidigare fick kalla negerafrika, jag hör inte till de som inbillar mig att hon har sin lojalitet hos Sverige och svenskarna gör du?
Skuncke, min lojalitet finns inte hos dig så lägg ner. Du våldför dig på min blogg.
Jag har en känsla av att Sabuni skulle kunna berätta mycket mer om utanförskap än du. Vet ej varför..
Och visst kan vi enas om att ansvaret om handlingarna i Rosengården ligger hos någon helt annan än pojkarnas föräldrar. Låt oss säga hos deras lärare. :-)
Känns det bättre så? Inte så svår utbrändhet längre?
Jag är en pappa som kommer från ett annat land. Jag har tre barn som idag är vuxna. Jag har aldrig bott på Rosengård. Jag har aldrig levt på socialen. Jag har alltid bott bland svenskar under alla de 20 åren som jag bott i Sverige. Jag har alltid tyckt att föräldrar ska ta ansvar och att det är föräldrarnas rätt och skyldighet att fostra sina barn. Ändå har det gått snett! Varför? Ni som tror att ni är experter på dessa frågor borde skaffa er mer insyn hur det är att vara invandrarförälder. Skolan jobbar systematiskt på att vända våra barn mot oss. Det som är grymmt i det hela är att på kommunala skolor jobbar ju mest vänsterfolk och ju mer invandrartätt område dessto mer åt vänster. En sådan personal tycker att våra barn ska frigöra sig ifrån oss, ifrån vår kultur, våra värderingar och annat. Det enda moderna för dessa vänsterlärare är just vänstervärderingar - allt som ligger höger om deras värderingar är omodernt och föråldrat. En sådan personal tycker att kunskap är en belastning för våra barn. Oavsett om man som förälder behärskar svenska eller inte så sker det en maktförskjutning i invandrarfamiljerna då barnen får mycket mer makt än deras föräldrar eftersom man från personalens sida ofta behandlar invandrarföräldrarna som efterblivna, omoderna, gammalmodiga när dessa vill att deras barn ska lyda. Allt detta känner barnen av mycket snabbt. Och så kommer det en högerpolitiker och babblar nånting om att föräldrarna ska ta mer ansvar? Var har du varit Nyamko när jag blev kritisserad av lärare och skolpersonalen när jag själv var tvungen att lära min son skriva skrivstil för att skolan hann inte med? Var har du varit Nyamko när jag blev utfryst från skolan eftersom jag ställde krav på att de ska följa studieplanen när det gäller kvalite på undervisning? Samma sak gällde andra saker. Lärarens argument "vi belastar inte barn med sådant!" Vi har alltid fått höra att det är skolans personal som är experter på att fostra barn. Jag kommer ihåg rädslan när jag skulle be min dotter att diska - för då tyckte skolan genast att jag var en mansgris. Jag diskade hellre själv än att ha konflikter. När mina barn handlade fel mot mig eller min fru så var det alltid barnen som fick stöd från skolan. Vi föräldrar fick aldrig nån uppbackning från skolan för att få barnen handla rätt mot oss. När min dotter började röka vid 14års ålder så fick jag bara hålla käften. Skolan markerade en plats på skolgården där barnen fick röka!!!! Hur tror ni det känns att se sitt eget barn förstöra sin hälsa samtidigt som man inte kan göra nånting av rädsla att bli genast behandlat som en efterbliven, omodern, otolerant mansgrisjävel av andra vuxna? Och speciellt med tanke på att min pappa dog av rökningen när jag själv bara var 17 år! Samma sak när hon började dricka alkohol. Utländska förlädrar fråntas systematiskt rätten att fostra sina barn men när barnen sedan hamnar i konflikt med lagen så är det plötsligt VÅRT FEL??!!! Varför skulle våra barn behöva respektera samhällets lagar när de under hela sin uppväxt fått höra att de inte behöver respektera sina föräldrar? Lägg er inte i hur vi fostrar våra barn, ge oss tillbaka rätten att fostra dem enligt våra värderingar! Ge oss tillbaka föräldrastatus! Förnedra oss inte inför våra barn på mötten i skolan! Sedan kan ni beskylla oss om det ändå går snett. När svenska barn kastade stenar mot mitt hus och plundrade min trädgård, ladde bajs i brevlådan och annat då fick jag ingen hjälp av sådana "experter" som Nyamko eller ovanstående "analytiker"! När jag pratade med socialen då sa de att man får inte se så strängt på barn - de är ju ändå bara barn och de menar inget illa med detta. Jasså? Är det bara svenska barn som ska fråntas ansvaret för olagliga handlingar genom att påstå att de "bara är barn"? Skulle inte deras svenska föräldrar ta ansvaret? Jag undrar vad en svensk politiker hade sagt om untändska barn ladde bajs i hans brevlåda, krossade förnster och plundrade trädgården under nätterna som svenska barn gjorde mot mig eftersom jag var den ende i området som var invandrare. Då hade ett sådant fall fått genast fokus i tidningarna och offentliga debater.
Anonym 1: Jag vet inte om du menar att hon är invandrare? Som ett omvänt guilt by association, att hon självklart måste föra en bra integrationspolitik för att hon själv är född i ett annat land? Tja, jag tycker ju inte att politiken syftar till bättre integration, men det kanske du gör.
Vidare så ja, jo, lite mer utbränd känner jag mig nog efter din syrliga kommentar. Fast det kan inte bli så mycket värre än tredje graden.
Anonym 2: Det enda som hjälper tror jag är att satsa pengar på utsatta områden och grupper. Pengar till fritidsgårdar, pengar till fortbildning för personal inom sociala myndigheter och skola så att de får en ökad förståelse för andra kulturer, pengar till olika jobbsatsningar. Och det är anledningen till att jag skrev inlägget. Om man säger att staten har gjort sitt, att det bara är föräldrarnas ansvar, då stoppar man huvudet i sanden. Det finns en jävla massa pengar i statskassan, nu är det bara en fråga om vilka grupper man vill prioritera.
Skicka en kommentar