Käre anonym

Du skriver att jag är en produkt av en rutten tid
Det är jag den första att skriva under. Sedan jag började föra anteckning på nätet så har antalet registrerade bloggar på Bloggportalen ökat med 25 procent.
Och tiden kan man ju uppfatta som rutten.
Så det verkar finnas ett samband.

Och jag raljerar, ja det gör jag. Och jag är även av den bestämda uppfattningen att allt raljerande är av godo. Personligen tycker jag till exempel att Äldreomsorgen i övre Kågedalen är det mest geniala som någonsin skrivits. Jag antar att du käre anonym är av motsatt uppfattning.

Vidare kommer du med en förhoppning om att mitt bloggande skall bli kortvarigt. För det kommer inte att leda till något vare sig för mig eller för någon annan. Här måste jag ge dig fel. För mig fyller det en funktion. Bara vetskapen att det finns nötter som du därute som orkar förfäras över mina språkliga övergrepp får mig att skriva vidare - raljerande, med illa genomarbetade argument och motsägelsefullt.

Varje dag dessutom, det gjorde jag aldrig när jag skrev dagbok.

Avslutningsvis kommer du med några goda råd, käre vederdeloman. Du menar att jag ska tänka större, att jag ska fråga mig vem jag är och så vidare. Är det i välmening du skriver detta? Det klingar lite illa eftersom du alldeles nyss bad mig upphöra med min verksamhet. Risken finns ju att jag fortsätter att skriva om jag hittar mig själv.

Du verkar dessutom tycka att det finns anledning för mig att ta reda på varför jag är. Förlåt, jag visste inte att du tillhörde min psykodynamiska cyberterapigrupp..

Jag tror inte att du läst särskilt mycket av bloggen, men det du har läst har uppenbarligen haft någon form av effekt. Det är mycket bra.

Sedan gillar du det inte. Det är helt i sin ordning.

Jag raljerar vidare.