torsdag 12 april 2007

Blodhundsränderna går inte ur så lätt.

Någon gång i början på 50-talet springer en orienterare på en liten ilsken pojke i skogarna utanför Göteborg. Han är illa medtagen och verkar sakna förmågan att tala. Det sociala försöker förgäves att identifiera honom, till massmedias stormande förtjusning.

Det skulle visa sig senare, långt senare, att pojken blivit övergiven av sin mor och fått sin uppfostran i ett pitbullterriergryt. Det sociala hittar till slut en famlij åt honom, familjen Josefsson.

Ungen tilldelas namnet Janne.

Janne gör en makalös journalistisk karriär som är bara alltför välkänd. Lagom till sin 50-årsdag 2002 kröner han den med ett avslöjande reportage om smygrasismen inom Moderaterna.

Vi får Socialdemokrati till låns i ytterligare fyra år.

Nej nu tappade jag fokus. Allt jag ville få fram var möjligheten att Janne skulle ha blivit uppfostrad av Pitbullterriers. Jag är övertygad om att det faktiskt gick till på det sättet. Som Mowgli typ.

Alternativt ramlade han ner i alko-rohypnolgrytan som barn. Hur det än förhåller sig så är det fantastiskt roligt att se honom gå på som han gör. Aldrig sen att hudflänga någon stackars kommunal pappersvändare, alltid upplagd för batalj med felunderrättade och sanningsförvanskande före detta kolleger. Snarstucken som få.

Herr Josefsson kan inte förlora.
Kritik är vatten och Janne är en gås.

Tack, än en gång.

Inga kommentarer: