Det börjar bli riktigt fånigt nu Hanne

Som sporadisk läsare kanske förstått har jag ett horn i sidan till DN:s ledarskribenter. Den högervridna inskränktheten som dessa ger uttryck för har jag svårt att förlika mig med. Alltsomoftast känner jag mig nödgad att gå i klinch.
Det har nästan utvecklats till en besatthet.
Jag är rädd.

Men på't igen.

Vad som får Hanne Kjöller att fortsätta i samma spår, och vad som får DN:s ledning att behålla henne, övergår mitt av idogt mobiltelefonerande strålningsskadade förstånd. Idag vill hon belysa två saker: Hennes korta svada tar avstamp i ett projekt för pojkar som försummats av sina fäder. Män har väl alltid hållit sig borta, menar hon, det är väl inget konstigt med det. Vad händer med kvinnorna, och för att inte tala om alla tjejer som lämnats av sina mödrar?

Ja, jag visste inte att det var ett så stort problem i dagens samhälle, men det är det kanske.

Jag förstår inte varför Hanne Kjöller inte bara kan vara glad för de pojkar som får det lite bättre med hjälp av detta projekt, istället för att bara gnälla över de som inte får. Bara för att vissa får det bättre betyder ju inte det att andra får det sämre. Är det inte så du brukar resonera när du tar upp regeringens skatte- och fördelningspolitik, Hanne? Hon skriver att "denna fixering vid män förefaller både tidstypisk och masochistisk". Tidstypisk? Ja. Masochistisk? Något för dumt för att kommentera.

Men detta var ju inte huvudinvändningen. Nej, på sant Filippa Reinfeldtskt manér frågar sig Hanne Kjöller vad för samhälle vi har som inte tar hand om sina gamla, sinnessjuka och så vidare. Ja Hanne Kjöller, det vete fan. Var hittar du det samhället någonstans? I USA? På Kuba? Eller tänker du på någon tillbaka på den gamla goda tiden innan sossarna så försåtligt byggde upp välfärden? Hur var det med medellivslängden på den tiden Hanne? Hur var det med de sociala orättvisorna?
Det blir bara larvigt när man drar paralleller till någon romantiserad bild av hur det en gång var. Särskilt om man i allt övrigt strävar bort ifrån det.

Eller menar kanske Hanne Kjöller att vi snart kommer att få det samhället bara regeringen släpper på tyglarna och säljer ut allt vad skola och sjukvård heter?

Jag gillar att skriva ner Hanne Kjöller. Jag vet inte varför.
Troligtvis för att det är så lätt.

...i brist därpå...

Fantastiskt egentligen hur ett enda litet inlägg kan väcka sådana känslor. En oförarglig kommentar om DN:s sämsta partipolitiska reporter och stormen - åtminstone med denna blygsamma blogs mått mätt - bryter ut. Sex kommentarer (alltså inte sexkommentarer, tyvärr) som vill få mig att inse att jag lever. Det värsta man kan göra i dessa tider verkar vara att kritisera makten. Ungefär som om dess förespråkare fortfarande tror att de befinner sig i opposition, i underläge. Det påminner litegrann om någon som innerst inne vet att han eller hon är skyldig och hoppas att anfall ska skingra hopen av belackare.
Idag skriver Hanne Kjöller, sin vana trogen, om just ingenting. Jag vet i fan hur det har gått till men uppenbarligen har hon fått tillåtelse att vädra sina högst personliga åsikter utan några som helst krav på innehåll. Hjälp mig här nu, Sokrates eller vad fan du nu kallade dig. Förklara storheten med detta.

Får se hur mycket skit man får för det här inlägget.

Jag kanske borde börja fundera på varför jag utsätter mig för påhopp från den skräniga pöbeln?

Ja, varför gör jag det egentligen? Varför erbjuder jag mig som måltavla för allehanda paragrafryttare och vänner av ordningen? Varför accepterar jag inte min plats i den eviga bloggskuggan? Kan den gode Hjalmar ha varit något stort på spåren när han diktade:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.


Vad beträffar det här jävla skitsamhällets alla försvarare, blinda, döva och allmänt nervöst lagda, så kan nog ett annat Söderbergcitat klargöra sakernas tillstånd:
Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen: de är i majoritet i folket.

Man blir så trött, så trött

Jag vet inte varför jag utsätter mig för DN:s ledarskribent Hanne Kjöller.

I sin senaste skrivelse vill hon lyfta fram att den nya regeringens jobbpolitik vida överträffar sossarnas, så till den milda grad faktiskt att AMS socialdemokratiske generaldirektör nu ger sitt bifall.

Det är med andra ord samma visa som alltid från Hanne. Samma hyllningstal. Och det är väl egentligen inget fel med det, man ska väl få tycka vad man vill, men det jag vänder mig mot, och det å det grövsta, är att hon är så onyanserad att det blir intetsägande och platt, som ett politiskt floskeltal. Seriöst Hanne, kan du inte försöka att se på saker och ting utifrån olika perspektiv. Du har fastnat i nåt tämligen trist att läsa. Man får inga aha-upplevelser av att läsa små, knappt skönjbara, omformuleringar av alliansens utsändelser vecka efter vecka.

Än jag då. Som tvångsmässigt bläddrar fram till just hennes sida, varje morgon. Som för att hitta en anledning till mitt dåliga morgonhumör. Som en tacksam efterhandskonstruktion. Eller är jag bara masochist?

Vem vet, vem vet.

Nej nu ska jag dricka en ansenlig mängd whisky framför Grey:s Anatomy. Se vad det ger.

Skärp dig PJ!

Jag tänkte bara försöka tydliggöra vissa saker. Många ledande socialdemokrater har uttryckt sig negativt till att alliansen håller på att göra om omfördelningssystemet. Från procentuell, och i vissa fall progressiv, skatt till plattskatt.
Så är det.

Jag tippar att PJ är den enda i hela världen som inte förstått att de talar om riktningen för Alliansens politik. RIKTNINGEN PJ! Och om vi ska vara ärliga, med de skattereformer de har hunnit genomföra på ett halvår så är det väl en ganska träffande beskrivning av – och jag upprepar det gärna igen – RIKTNINGEN för politiken.

Det verkar dessutom finnas ganska många högerpolitiker som skulle skriva under på denna beskrivning. Inte minst Fredrik Reinfeldt:

Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten - Fredrik Reinfeldt 1993

Sedan kan man tycka att politiker gärna överdriver en aning, särskilt när de talar till sina likar. Jag vet inte om du har märkt det PJ men högern är ganska duktiga på överdrifter de med. Eller vad sägs om:

Det är synd om överklassen i dagens Sverige.
- Charlotta Beata Barke, vice ordförande för Fria moderata studentförbundet

Eller, tillbaka till statsminister Reinfeldt, när han skriver om välfärdsstatens effekter:

Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS.

Eller om människor som är beroende av hjälp från samhället:

De uppträder helt enkelt som döva kravmaskiner.

Eller var det här när han tillhörde de gamla moderaterna? Ja just det. Förlåt mig. Det här var ju 90-talsmoderaterna, vad dum jag är. De nya moderaterna verkar ju så fantastiskt annorlunda..

Förövrigt så anser jag att Bodils Blogg bör förstöras

All piss and wind

Folkpartiet är på hugget. Först en sjugradig betygsskala och nu nationella prov i samtliga ämnen. Jaha och vad kommer att bli bättre av det?

Jag ska inte uttala mig om huruvida dessa förändringar är lovvärda...
Eller vad fan, det är klart att jag ska!
Om förändringarna inte kombineras med fler resurser till skolan så kommer utslagningen i samhället att öka. Är det lovvärt? Mer än varannan av oss verkar tycka det, eftersom det ligger helt i linje med regeringens övriga politik.

"Hört på stan: Det ska löna sig att arbeta - Köp! Har man kommit in på bostadsmarknaden så kan man inte gå back - Lite mer ordning skulle fan inte vara fel - Över en miljon arbetsföra svenskar går av olika anledningar inte till jobbet idag, kan du tänka dig?"

Så länge regeringen inte tar något beslut som skulle ha en verklig effekt på undervisningssituationen, t ex max 25 elever per klass, eller en maxgräns på antalet undervisningstimmar i veckan för lärare, eller ja bara mer resurser i största allmänhet, så är deras förslag luft.

Eller piss and wind som en engelsman skulle uttryckt det, eftersom jag sitter provvakt för nationella i engelska för tillfället..

En gammal nejsägare…

…sitter i soffan och känner sig akterseglad. Som den pajas man är kanske. Lite som En Dum En i Dunderklumpen.

Vad är det som händer med vår värld?
Först Alliansen och nu det här? Svenskar allt mer positiva till EU?!? Man kan inte lita på någon längre, till och med miljöpartiet börjar bli svaga i nyporna.

Jag vet inte hur många gånger jag föreställt mig slutet för den europeiska unionen, upproret och nedmonterandet, den största revolutionen i mänsklighetens historia. Hur den sprids från land till land. Snabb och skoningslös. Likt en gräsbrand i Australien.

Men icke…

Är det klimatet? Var det vad som krävdes? En riktigt fet kris för att vi skulle börja känna denna falska gemenskap och samhörighet?
Ännu en anledning att bäva inför hotet i så fall.

Lagd åt det konspirationsteoretiska hållet, som man ändå får säga att man är, börjar man ju misstänka att alltihop bara är iscensatt av makthavarna. En fata morgana.

Eller är det de sjunkande matpriserna som är svaret? Är det så simpelt som att vägen till EU-medborgarnas hjärtan går via magen?

Eller kan man göra en koppling till de gamla romarna.
Ge folket vad de vill ha?
Bröd och skådespel.
Vi får brödet, lägre matpriser och skådespelet, klimathotet.

Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte!

---

Oj, titta vad mycket navelludd…

Lär av Friggebo

Sabuni kanske tycker att det är tungt på jobbet nu. Men hon ska inte misströsta. Högerblocket har som bekant en lång tradition av mycket kompetenta ministrar i invandrarfrågor. Om det blir alltför otrevligt tycker jag att Sabuni ska slå Birgit Friggebo en pling. Hon visste hur man skulle göra för att lugna upprörda känslor.

Stäm upp i sång, sånt gillar de!

Ja, det vore direkt tjänstefel att inte ta del av den kunskap som Friggebo besitter.

Men kan nån byta ut henne!

Äntligen har vi fått en integrationsminister med både engagemang och spetskunskap i fenomenet utanförskap.

Den käcka Sabuni var ute i Rosengård för att få sig en uppfattning om vad som hänt. Hon menar att det förvisso är allvarligt men att det inte går att jämföra med Pariskravallerna. Paradoxalt nog låter hon precis som Sarkozy när hon reducerar oroligheterna till någonting som kan liknas vid pojkstreck. Det ligger inget politiskt bakom hörni!
Bara en massa ouppfostrade snorungar!

Nu är det faktiskt hög tid att föräldrarna tar sitt ansvar!
På samma sätt som regeringen tar sitt ansvar. Jag menar de sänker ju till exempel förmögenhets- och fastighetsskatten! Där kan vi snacka om engagemang.

Och analysen av utanförskapet är briljant.
Invandrarna kan ju inte bo så trångt där ute. Det måste vi få dem att förstå. För det är inte pengarna det kommer an på. Nej nej, de VILL bo två ja till och med tre familjer i en och samma lägenhet!

Vad är det som händer!?! Vad fan är det som händer? Vad är det för satans statsråd vi har fått?

Det var många utropstecken där, men vad fan kan man göra?

Kom tillbaka Göran

Jag vill inte verka misogyn men ger hon inte ett slätstruket intryck, Mona. Hon känns lite slö och slapp liksom. Tar för lång tid på sig att formulera sina argument. Tvingas pladdra runt, vinna tid - sådär partiledarmässigt - för att få ordning på faktauppgifterna som trängs i hennes Buttheadskalle (egentligen inte så illa menat, bara det faktum att hon liknar Butthead). När hon väl kommer till punkt har hon hunnit bli avbruten och ifrågasatt flera gånger och i TV-soffan har man glömt bort vad hon egentligen svarade på.

Göran, ta på dig sydvästen och kom tillbaka. Vi förlåter dig för EMU, för att du medverkade till att pensionspengarna spelades bort på börsen, för att du försummat skolpolitiken..

Sluta tjura nu Göran.

Bara kom tillbaka.

Blodhundsränderna går inte ur så lätt.

Någon gång i början på 50-talet springer en orienterare på en liten ilsken pojke i skogarna utanför Göteborg. Han är illa medtagen och verkar sakna förmågan att tala. Det sociala försöker förgäves att identifiera honom, till massmedias stormande förtjusning.

Det skulle visa sig senare, långt senare, att pojken blivit övergiven av sin mor och fått sin uppfostran i ett pitbullterriergryt. Det sociala hittar till slut en famlij åt honom, familjen Josefsson.

Ungen tilldelas namnet Janne.

Janne gör en makalös journalistisk karriär som är bara alltför välkänd. Lagom till sin 50-årsdag 2002 kröner han den med ett avslöjande reportage om smygrasismen inom Moderaterna.

Vi får Socialdemokrati till låns i ytterligare fyra år.

Nej nu tappade jag fokus. Allt jag ville få fram var möjligheten att Janne skulle ha blivit uppfostrad av Pitbullterriers. Jag är övertygad om att det faktiskt gick till på det sättet. Som Mowgli typ.

Alternativt ramlade han ner i alko-rohypnolgrytan som barn. Hur det än förhåller sig så är det fantastiskt roligt att se honom gå på som han gör. Aldrig sen att hudflänga någon stackars kommunal pappersvändare, alltid upplagd för batalj med felunderrättade och sanningsförvanskande före detta kolleger. Snarstucken som få.

Herr Josefsson kan inte förlora.
Kritik är vatten och Janne är en gås.

Tack, än en gång.

Världen år 2020: Del 1 - Snaran dras åt

Här redogör vi nu för de händelser som kommer att leda fram till världen, Sverige och EU, av årgång 2020.

Framtiden är snart mina vänner.

Högkonjunkturen kommer att hålla i sig hela 2007 och fram till sommaren 2008. Svängningarna kommer emellertid att bli allt kraftigare. Under OS i Kina når börsen sin högsta nivå någonsin och till och med taxichaufförer börjar tala om att köpa aktier.

”Våren börjar övergå i sommar, redan i april. Varmaste april sedan… förra året. I tidningen står det att läsa att bostadspriserna bara fortsätter att stiga. 25 procentenheter sedan i somras. 25 procent på mindre än ett år. Och här sitter man och har missat tåget, ännu en gång. Sa jag inte precis samma sak förra året? Och året innan det? Vad är det jag brukar säga för att inte förlora mig fullständigt i självömkan? Jo, att jag ändå inte har haft råd att köpa. Fast det stämmer ju inte och det vet du. En lite högre månadskostnad, ok en mycket högre, men samtidigt betalar du till dig själv. Och när du väl ska sälja så blir det en jävla vinst. Kommer det fortsätta att stiga? Ska man kanske köpa en fastighet, trots att det gått så lång tid?”

Det är givetvis då det vänder.
Redan under hösten 2008 inleds raset. Samma experter som några månader tidigare vurmat för aktier som det bästa långsiktiga sparandet enas nu om att marknaden är övervärderad. Småspararna får panik och börjar placera sina pengar i säkra papper och raset på börsen fortsätter.
Bostadsmarknaden kollapsar. Prisstegringen, till följd av slopade fastighets- och förmögenhetsskatter, har gjort att folk lever med alltför små ekonomiska marginaler. Nedskärningar och massuppsägningar gör att många människor går i personlig konkurs. Till råga på allt blir vintern 2009 den kallaste sedan krigsåren, med ökade uppvärmingskostnader som följd. Folk tvingas sälja i panik och bostadspriserna störtdyker.

EU-medlemsländernas budgetar pressas hårt och man tvingas till slut släppa på konvergenskravet om en statsskuld på maximalt 60 procent av BNP.

Som en ovälkommen hågkomst från förr bereds soppköken plats i var och vartannat gathörn. Rapporter om ihjälfrusna uteliggare strömmar in dagligen. Aftonbladets serie om ”Fattighuset EU” prisas på den årliga journalistgalan i Birmingham. Två av bladets reportrar tvingas till långtidssjukskrivning på grund av den psykiska påfrestningen som artikelserien inneburit.

Vinterkylan 2009 tas till intäkt för att klimathotet inte var lika allvarligt som man först trott, vilket får oljepriserna att stiga ännu mer...

Fortsättning följer...

No shit Sherlock

Nu har sossarna kommit fram till att det var jobbfrågan som kostade dem valet. Alltså ja, vad ska man säga?

Snacka om revolutionerande slutsatser. Det är så stort. Det svindlar för ögonen, jag nyper mig i armen, målar kors i taket..

Kan det verkligen ha varit jobben som fällde avgörandet..

DN opartisk i valet?

Nog ligger det en hel del i Perssons kritik, om man väljer att fokusera på partipolitiseringen. Efter valet i september gjordes en oberoende undersökning av de största dags- och kvällstidningarnas valbevakning. Om jag inte missminner mig så var DN, tillsammans med kvalitetstidningen Expressen, mest positiv till Alliansen, i sin så kallade opartiska rapportering.

"Aldrig förr har de borgerliga fått så positiv valbevakning" löd visst rubriken i DN. Att de själva stod för den snedaste vinklingen fick man läsa lite längre ner, med mindre teckenstorlek...

Jag har blivit erbjuden DN i ett halvår för blott 700 bagis. Det lät billigt då, nu vet jag inte riktigt hur jag ska jag motivera priset.

Har Pagrotsky rökt hasch?

Är det någon som vet? Jag kan i och för sig inte tänka mig annat, men har han gjort något uttalande i den riktningen?

Det handlar nämligen om representation. Om man, när det begav sig, vurmade för den ekonomiska och monetära unionen i samma grad som för möjligheten att slappna av med en jolle då och då, då hade man de två haschtomtarna Mona och Tompa. Men vi som röker hasch och är emot EU och EMU, vem har vi?

Paggan, Maggan och hon Marita "Vi har inte förlorat, alltså. Vi har starkt stöd i stora delar av landet (dagen efter valförlusten 2006)" Ulvskog var ju uttalat emot en anslutning till den europeiska valutaunionen. Av de tre känns väl Paggan som mest trolig..

Han är faktiskt polare med en polares äldre polare. Denne polare bodde länge på Smålands kommunistnation i Lund... och det säger väl allt.

Men gud vad pinsamt Mona!

Mona blir intervjuad av Mauro Scocco.

När den korta intervjun är slut säger Mona:

–Vad synd. Det var kul, du frågade lite annorlunda. Hade du varit journalist skulle det ha varit ”vilken skattesats, vilken proposition?”.

Hallå Mona, dags att vakna upp nu! Att lägga fram propositioner är regeringens jobb! Regeringen Mona!

Har du glömt att ni förorade valet? Du får låta dig nöja med motioner.. Ja just det, motioner heter det, Mona..
Gud vad pinsamt.

Däremot gläds vi åt att du har tänt på, boffat, jagat draken (nåja) i ett säkert ganska avlägset förflutet. Precis som din partivän Thomas Bodström. Det verkar vara en sossegrej. Fick Göran någonsin vara med?

Hursomhelst kändes det som en välsignelse att läsa.

Tack

Tack

Tack

Hur tänker han den gode Göran?

Kan inte riktigt släppa den tredje delen av dokumentären om Göran P. Hur tänker han när han sitter uppkrupen i soffan på sitt Torp i Sörmland tillsammans med sin älskade Aniiiiiitra? Ångrar han sig eller känns det rätt att ha fått sista ordet?

Varför ville han överhuvudtaget lämna efter sig ett sånt här eftermäle, smutskatsning i sann dokusåpaanda? Kan det vara så att han egentligen, innerst inne, önskade att fick vara med i en dokusåpa? Var det kamerabikten som lockade honom? Man får inte glömma att han tog över makten i samma veva som Robinson-Robban började visa sina stora framtänder.

Eller är allt bara en stor bluff? Kommer det balla ur fullständigt i sista delen? Kommer han hävda att alla ministrar han någonsin utsett vid åtminstone någon tidpunkt försökt att förgifta honom, och att han lyckades undkomma mordförsöken tack vare den tuffa agentutbildningen han fick vid Mossad och KGB, som han låg vid innan politiken?

Så många frågor och så lång tid tills man får svar..

Min ordförande Persson

Det är helt fantastiskt att se den store ledaren Göran Persson slå urskillningslöst åt precis alla håll.

Göran Persson, kom tillbaka! Allt är glömt och förlåtet, bara du kommer tillbaka. Och var precis så ilsken, småsint, fabulerande och självupptagen som du är på SVT:s dokumentär. Så som du en gång var.

Vi glömmer valupptakten, när du knappt orkade parera alliansens påhopp, trött och lealös som Fidel Castro. Det är inte semlorna som gör dig fet Göran, det är kärleken. Dumpa Aniiiiiitra. Och sänk sedan Mona med en dräpande förolämpning om hennes bristande intellekt. Ta över rodret igen. Vi kommer att behöva dig när det börjar gunga. Ingen står så stadigt som du i den styva kulingen.

Idag är det Paggan som får sig en släng av sleven...

Läst i Mitt i Nacka, på dass, i förrgår

"Sossarna såg en taxikörande civilingenjör som en skamfläck för Sverige - för borgarna är han det absoluta idealet."
- Shkipe Oseku