I duschen med nyrakad porrpung

Jag har alltid sett det som en högst ansträngd fåfänga att raka bort könshåret. Vissa gör det utan minsta skrupler. Själv känner jag mig som ett pervo. Nåväl, igår gjorde jag det, och i ärlighetens namn känner jag mig som ett, ja ett pervo.
Icke desto mindre när jag inser att jag ska hjälpa till med idrotten.

Bara att bita i det sura, hålla god min och låtsas som att det regnar, när jag sedan står där med mina små högstadieelever i duschen.

Det kändes inte bra alltså

Peter, man blir ledsen, besviken, men kanske framförallt orolig...

Peter Wolodarski är just en sån där kille som man skulle vilja visa runt stan, världen eller varför inte skolan, så att han vaknar upp liksom. Dra fram hans anikte från under det tjocka duntäcket och tvinga honom att ta sig en liten titt. Vanligtvis skriver han om hur bra världen blivit sedan alla fick kapitalism och strukturanpassningsprogram. Nu ger han sig in i skoldebatten. Friskolorna har lett till en sund konkurrens som också gjort de kommunala skolorna bättre.
Så talar Wolodarski.
Ok, nu ska vi se.

Wolodarski tycker att det är missvisande att John Bauer får statuera exempel, när bilden egentligen är en helt annan om man tittar på "generella observationer". Redan här visar han tydligt hur illa insatt han är och varför det bara blir bisarrt när dagstidningarnas proffstyckare prompt skall ha något att säga om precis allt.

De förbättrade resultaten mäter man genom att titta på betygen, så är det. Betygen är i sin tur det bästa konkurrensmedlet skolor har idag för att locka till sig nya kunder, som friskolorna så oblygt valt att kalla eleverna. Om Peter Wolodarski brytt sig om att titta på hur våra styrmedel ser ut idag och hur debatten har gått om det alltför stora tolkningsutrymmet de ger så skulle han nog inse, kanske, att det är uplagt för att sätta godtyckliga betyg. Det krävs dessutom från skolchefer, inte bara underförstått. Wolodarksi borde ta och läsa konkurrenten Svd idag; en helt briljant beskrivning av hur det verkligen går till.

Tittar man på betygen så har de ökat markant sedan friskolornas inträde, så sant. Men har elevernas kunskaper ökat i samma takt? Åh nej, tyvärr har de snarare rört sig i motsatt riktning. I en internationell jämförelse tappar vi mark. Även högskolorna klagar sedan ett tiotal år tillbaka på att eleverna är sämre förberedda på vad som krävs för högre studier. Men det väljer Wolodarski att bortse ifrån.

Andra fakta om friskolor. Lärartätheten är lägre än på kommunala skolor. Fakta. Hur kan detta göra skolan bättre? Hur kan eleverna lära sig mer med färre lärare? Vidare drar man ner på kuratorer, skolsystrar och för att inte tala om vikarier. Hittar Wolodarski en enda friskola som engagerar vikarier vid sjukfrånvaro så ska jag personligen ge honom ett pris. De finns inte Peter.

Det är faktiskt så dumt att såna som Peter ska få uttala sig om skolan. Han kan sätta griller i huvudet på folk som är ännu sämre insatta än han själv.

Fusket värre på gymnasiet

Alla fuskar i dagens skola. Så är det tyvärr. Bevare oss när eländet når sjukvården.

Skolchefer lever på de kryphål som skolsystemet så behjälpligt tillhandahåller. Det finns många exempel på det. Titta bara på hur skolor idag tävlar med varandra om marknadsandelar. Marknaden utgörs av elever med en skolpeng på mellan 50 och 90 000. Hur gör skolor idag för att ta marknadsandelar av varandra? Ta er en liten titt i dessa bistra tider. Ofta heter det bärbar dator under studierna, eller unika möjligheter att kombinera studier med idrott och annat roligt. Kanske en utlandsresa. Eller en I-pod. Eller varför inte möjligheten att kunna välja mellan för- och eftermiddagsstudier.
Men framförallt handlar det om att kunna uppvisa goda resultat, höga betyg.

"När jag anställde dig för ett år sedan, vet du vad din handledare sa till mig då? Grattis sa han. Nu har det gått ett år. Du har 24 procent underkända på samhällskursen. När ska du börja visa din kvalitet?"

Så lät min förra arbetsgivare när vi skulle ha medarbetaresamtalet, det samtal som ligger till grund för en eventuell löneökning. 90 procent minst godkända skulle måluppfyllelsen ligga på, annars kunde man glömma bonusslantarna.

Många av mina kolleger hade redan nått målet. Samtliga efter enskilda samtal med chefen om hur man tolkar mål och kriterier. "Står det att man ska läsa en roman på 250 sidor? Gör det det? Nej precis, då behöver man inte göra det heller!"
Så talade vår pedagogiske ledare till svenskläraren.

Historieläraren fick också se sin stolthet aningen naggad i kanten.
Historia A har ett huvudsakligt innehållsmål: Eleven skall känna till grundläggande drag i den historiska utvecklingen. För att blidka vår rektor ritade läraren en tallinje från år noll fram till nu på tavlan. Sedan markerade han och skrev upp viktiga händelser, Jesus födelse, digerdöden, Gustav Wasa osv. Eleven, som i ärlighetens namn hade fått tillräckligt med chanser, ritade av tallinjen och sedan hade de "läxförhör" i en halvtimme, ett förhör under vilket eleven hela tiden fick ta tallinjen till hjälp. Rektorn var mycket nöjd med lärarens lösning. Var det en bra lärare? I mitt ospottade rövhål.

I media framhålls ofta att vi ska lita på lärarnas profession, de står som garant för skolans kvalitet. Men frågan är varför lärare skulle ha högre moral än någon annan i samhället? Särskilt när de upplever påtryckningar från alla håll, skolledningen, elever, föräldrar, att vara snälla i sin bedömning. Oavsett om lärare borde ha högre moral eller inte så misslyckas de. Ta en titt på betygsinflationen de senaste tio åren. Skolverket borde ha höjt betygsräntan för länge sedan.
Ja ja kom inte på nåt roligare att skriva.

Så långt om inkomsterna. Till utgifterna. Vad sparar skolorna pengar på?

Ja vi kan ju glömma gamla förlegade institutioner som bibliotek, idrottssal, kurator, skolsyster, mattant.. Vikarier? Ett typiskt 90-talsfenomen. Det gäller alltså att dra ner på tjänsterna helt enkelt. Min förra arbetsgivare ansökte om att få starta en skola med 300 elever på 18 heltidstjänster. Redan där en skrämmande låg lärartäthet.
Nu har de knappt 400 elever på 14-16 tjänster.

Grattis Sverige

Lön? Äh det är inte så viktigt

En skolchef på en expanderande friskola försöker övertala mig att komma och jobba för henne. Hon ringer och mejlar, bjuder på glass och komplimenterar. Jag antar att jag håller på att bli head huntad...

Två ord bör uppmärksammas i detta inläggs första mening. Först och främst kallar vi idag den pedagogiska ledaren för "skolchef", av samma självklara anledning som vi kallar eleverna för "kunder". Rektor och elev luktar gammalt, mossigt och ja kateder liksom. Vidare lägger man med fördel till ordet "expanderande" när man pratar om framgångsrika friskolor. Som med all företagsverksamhet kan man bara få in mer kapital genom att expandera. Pengarna återfinns i elevunderlaget, varje elev tingar som bekant en liten peng, så det är inte tu tal om att förbättra befintliga skolor, nej nej det ger inga nya pengar, vad skulle aktieägarna säga om det?
Expandera, fler elever lika med större vinst.

Men nu har jag kommit av mig. Tanten som ringer på min mobil på de mest opassande tider, friskolekontorstider, dvs. när som helst, hon vill veta om jag gillar hennes skolas koncept. Ja, jo kanske säger jag, men jag har inte haft så mycket tid till att sätta mig in i det. I betygstider och allt. Nej det förstår hon. Dessutom säger jag att jag inte vet vad jag har att ta ställning till. Jag menar, vi har ju inte ens pratat var lönen kommer att hamna. På detta svarar skolchefen att det tar hon inte upp förrän hon vet att man är intresserad av jobbet, att man vill börja jobba för dem, först då är det läge att prata lön. Hon säger detta med en anstrykning av förakt i rösten. Hon verkar smått chockad över att jag nämner det.

För så är det mina vänner, för en lärare, och alla andra som jobbar med människor för den delen, fritidspedagoger och sjuksyrror, kommer lönen i andra hand. Det viktig är arbetssituationen, att det finns möjligheter att göra ett bra jobb. Vi ska stå över det rent materiella: Börjar man prata lön för tidigt i en förhandling då är man en oseriös lärare, en streber. Och inte ädel samarit som de friskolor för vars räkning vi förväntas jobba röven av oss.

Ja, jag vet inte om jag har så mycket mer att säga om det...

Måndag och ingen som helst koll

Sitter i mitt klassrum och katedern är belamrad med franskstenciler, fördjupningsuppgfiter i samhällskunskap, pärmar, white boardpennor och fan vet vad. Ingen ordning på någonting.

Om ett par veckor sätts betygen. För 10 minuter sedan fick jag frågan som alla lärare fruktar. Vad har du för betygsunderlag på oss egentligen? Min förträngningsförmåga måste ha varit lite för bra de senaste månaderna, för om jag ska vara ärlig.. Inte mycket.

Men om jag ska vara oärlig och offentlig, så ja, jo men nog har jag så det räcker. Vi ska hinna med ett betygssnack också. Vi är en så liten grupp så jag har koll på var alla befinner sig. Var det något speciellt du undrade över?

Hur i helvete ska jag klara av att fuska mig ur den här härvan?

All piss and wind

Folkpartiet är på hugget. Först en sjugradig betygsskala och nu nationella prov i samtliga ämnen. Jaha och vad kommer att bli bättre av det?

Jag ska inte uttala mig om huruvida dessa förändringar är lovvärda...
Eller vad fan, det är klart att jag ska!
Om förändringarna inte kombineras med fler resurser till skolan så kommer utslagningen i samhället att öka. Är det lovvärt? Mer än varannan av oss verkar tycka det, eftersom det ligger helt i linje med regeringens övriga politik.

"Hört på stan: Det ska löna sig att arbeta - Köp! Har man kommit in på bostadsmarknaden så kan man inte gå back - Lite mer ordning skulle fan inte vara fel - Över en miljon arbetsföra svenskar går av olika anledningar inte till jobbet idag, kan du tänka dig?"

Så länge regeringen inte tar något beslut som skulle ha en verklig effekt på undervisningssituationen, t ex max 25 elever per klass, eller en maxgräns på antalet undervisningstimmar i veckan för lärare, eller ja bara mer resurser i största allmänhet, så är deras förslag luft.

Eller piss and wind som en engelsman skulle uttryckt det, eftersom jag sitter provvakt för nationella i engelska för tillfället..

En onomatopoet gör sin debut

Jag har alltid närt en dröm om att få läsa dikter inför publik. Dikter eller kanske snarare någonting mer åt Spoken word-hållet. Tänka att få stå där och spy sin mundiarré ut över en samling finkulturella pajsare. I chocktillstånd över alla språkliga missgrepp som jag tillåter mig. Haha!

Finns den kvar idag, Spoken word-genren?
Eller har det som de kallar Morified tagit över, det vill säga att man läser upp utdrag ur gamla dagböcker?

Kanske ska man skapa sig något helt nytt?
Onomatopoetiska ord är som bekant ljudhärmande. Slörp och krasch till exempel.
Om ett ord kan vara onomatopoetiskt så borde det ju finnas onomatopoeter..
Kanske jag skulle ta och bli en Estrad-onomatopoet..
Vi får göra ett försök enna..

Varsågoda, mina högst onomatopoetiska intryck från dagen:

Kuckeliku!

Eleverna droppar in med buller och bonk
ka-tramp ka-tramp
ka-tramp ka-tramp

Va läxförhör?!?
Ingen susning
Ett satans gnäll

Mummel, mummel
från sista bänkraden

Ryggen och nacken knakar
Lederna gnisslar och knarrar

Fönstret är öppet
kvidevitt kvidevitt

Tänk att bara svischa iväg
Till ett liv i sus och dus
Och lite dunka dunka

Eller ta fram k-pisten

ra-ta-taaa
ra-ta-taaa

Min lärare alkoholisten

Eleverna tror att jag är alkoholist.

En kollega har spridit ut ryktet att jag sitter nere på Gröne Jägar'n varje dag efter jobbet. Detta har han hållit på med en längre tid och numer finns det ett flertal elever som skulle kunna ta gift på att de sett mig ragla omkring nere vid Slussen, tidig kväll, veckodagar

Häromdagen kryddade min kollega följetongen med en rörande anekdot om hur glad jag blivit sedan de inkluderat Arboga 10,2 i sortimentet på The Green Hunter.

Hyseriskt roligt..

Lugnet före stormen

Klockan är snart åtta. Om fem minuter kommer de att så sakteliga droppa in, och påbörja förpestandet av min dag..

..och i förlängningen mitt liv.

Jag räknar förvisso med seger, men den kommer att bli dyrköpt. Utan minsta tvekan.
En riktig Pyrrusseger.

Så är det varje torsdag.

Ta bort eleverna ur skolan och vi skulle få en riktigt bra skola, en fungerande skola.

Och där kommer den första kombatanten in.
Hon är trött. Det är bra.