Jag har alltid närt en dröm om att få läsa dikter inför publik. Dikter eller kanske snarare någonting mer åt Spoken word-hållet. Tänka att få stå där och spy sin mundiarré ut över en samling finkulturella pajsare. I chocktillstånd över alla språkliga missgrepp som jag tillåter mig. Haha!
Finns den kvar idag, Spoken word-genren?
Eller har det som de kallar Morified tagit över, det vill säga att man läser upp utdrag ur gamla dagböcker?
Kanske ska man skapa sig något helt nytt?
Onomatopoetiska ord är som bekant ljudhärmande. Slörp och krasch till exempel.
Om ett ord kan vara onomatopoetiskt så borde det ju finnas onomatopoeter..
Kanske jag skulle ta och bli en Estrad-onomatopoet..
Vi får göra ett försök enna..
Varsågoda, mina högst onomatopoetiska intryck från dagen:
Kuckeliku!Eleverna droppar in med buller och bonk
ka-tramp ka-tramp
ka-tramp ka-tramp
Va läxförhör?!?
Ingen susning
Ett satans gnäll
Mummel, mummel
från sista bänkraden
Ryggen och nacken knakar
Lederna gnisslar och knarrar
Fönstret är öppet
kvidevitt kvidevitt
Tänk att bara svischa iväg
Till ett liv i sus och dus
Och lite dunka dunka
Eller ta fram k-pisten
ra-ta-taaa
ra-ta-taaa
