Visar inlägg med etikett Jakob Ask. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jakob Ask. Visa alla inlägg

måndag 9 april 2007

Guds röda högra hand. Del 2

Jakob Ask hade levt ett bedrövligt liv. Från en misslyckad karriär som hårdrocksgitarrist, via en avbruten lärarutbildning och några hyfsade år i växeln på Södersjukhuset var han nu tillbaka där allting startat, hemstaden Härnösand. Det deprimerande återtåget hade fört med sig osunda vanor, oregelbundna mattider, droger och inte minst bloggande. Inom loppet av ett år hade han bloggat bort sitt jobb, sitt hem, sin familj och sina vänner.

Och nu hade dessutom Gud tagit hans kropp i besittning.

Frälsaren skulle skjuta skarpt så var det sagt. Mot horderna av otrogna. Inte så konstigt egentligen. Som med vilken boskapshållning som helst måste man skjuta av några individer när beståndet blir för stort. Och det är inte första gången som Försynen tar till en så drastisk åtgärd. Det har förekommit både gräshoppor och översvämningar förut. I jämförelse var detta en relativt liten operation; han skulle bara ta med sig så många det gick innan snuten fick honom.

När sedan allt var över, och människorna försökte finna någon mening i det urskillningslösa mördandet, skulle de vända sig till Gud för tröst och frälsning.
Så ironiskt och så noga uttänkt.

Han hade valt att installera sig i kyrktornet. Detta hade ingenting med den förmenta närheten till himlen att göra utan det var helt enkelt en mycket passande plats om man ville dräpa ett gäng människor lite på måfå. Han hade med sig nya helmantlade skott till älgstudaren, det regementsenliga rödpunktssiktet, en termos med starkt kaffe och en trave porrtidningar. I venerna pumpade ett gram kokain och i I-poden Wu-Tang Clan:

Shame on a nigga who try to run game on a nigga
Wu buck wild with the trigger!
Shame on a nigga who try to run game on a nigga
Wu buck- I FUCK yo' ass up! What?

söndag 8 april 2007

Guds röda högra hand. Del 1

En alldeles ordinär tisdagsförmiddag nådens år 2007 hasar sig en senig och ljusskygg ung man uppför stentrappan till domkyrkan i Härnösand. Mannen utmärker sig med säckiga och modefientliga kläder samt långt och stripigt hår. Det skall även tilläggas att han ger ett nervöst och instabilt intryck, samt att han bär en älgstudsare över axeln…

Det är Gud som närmar sig kyrkans port. Det skulle man knappast ana med tanke på den unge mannens tveksamma yttre, men faktum är att Försynen aldrig har fastslagit någon speciell klädkod för vår herre. Det är bara vi dödliga som fått för oss att han borde påminna om någon vis gammal gubbe som sitter på en stubbe. I själva verket tilldelas han den arbetskropp som passar bäst för det uppdrag han ska utföra. Det bestäms på högre ort och så har det varit i alla tider.

Denna kropp, detta skal, en viss Jakob Ask, var helt okej för ändamålet, om man bortser från de nervösa ticksen, abstinensen och stanken, som var i det närmaste outhärdlig..