Två nätter utan bruden och man regregerar till något forntida apstadium, en sorglig ursäkt för en man. Stirrar in i väggen och okynnessurfar [kunde ha varit en skön omskrivning..] om vartannat. Får ingenting gjort. Allt är nattsvart. Och oförklarligt.
Jag är en seriös anhängare av tesen att män står jävligt illa rustade när uppbrottet nalkas. Inget skyddsnät där inte. Allt investerat i familjen.
Amen.
Nej, nu får hon ta och komma hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar