Har till slut kommit hem. Sitter nu uppe på berget och tittar ut över Stockholm och solnedgången. Mörka moln drar snabbt förbi bort mot Lidingö. Och fram tittar en himmel som skiftar från rosa längst ner vid horisonten via orange till ljusblått. Måhända några stänk av grönt, lite som havet vid stränderna på Korsika.
Hur som helst en snäll vårhimmel. Fast jag vet att det blåser ute. Det syns inte, men jag vet att det gör det.
Letade förgäves efter en Intersportbutik för att byta mina jympadojjor. Ingenting runt Sergelstorg - två stycken Stadium dock - och ingenting på Söder. Jag börjar tvivla på att affären existerar på något annat ställe än i Sickla.
Promenerade en betydande bit av vägen hem. På Skånegatan - och det är nu som mina händelserika minuter tar sin början, fortsätter och tar slut i ett snabbt tvåminuterstempo - hjälper jag först en blind att hitta sina polare som sitter och väntar på en restaurang. Jag vet inte hur det är med ödmjuke läsare, men för mig är det ganska sällan jag erbjuder min arm till blinda människor.
Så det var speciellt, helt klart.
Sedan när jag lämnat honom vid dörren och vänder mig om så blir jag vittne till hur en liten grabb blir påkörd av en bil. En jävla smäll och killen bara flyger. Som en docka om den slitna liknelsen tillåts. Sedan ställer han sig upp och tror att han inte alls är skadad. Bara för att falla ihop när några män kommer fram för att kolla hur det är fatt. Jag är också på plats ganska snabbt, men går sedan när jag märker att jag inte behövs.
När jag kommit bort till Folkungagatan så viner en ambulans förbi i riktning mot olycksplatsen. En spricka, kanske en fraktur.
Så kan det gå, som han som skrev Slakthus 5 skulle ha sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar