Ja se ungar.

En syster och ett par fantastiska ungar på besök.

När jag gick på lärarhögskolan berättade den något labila fru Arenö att ironi lätt kunde missförstås, alternativt gå obemärkt förbi, i chattrum på "internet". Jag tror faktiskt att hon gjorde kaninöronen med sina lång- och pekfingrar när hon uttalade ordet, "internet". Men visst har hon rätt i det hon sade, hur plattitydigt det än var.
Tänk vad som etsar sig fast i detta gigantiska informationsflöde ändå.

Jag kan ingalunda begära att ironin i den inledande meningen skall framgå så för att förtydliga: syrrans ungar är vad man populärt brukar kalla sjövilda. Undertecknad, med krånglande mage, försöker komma på ett sätt att minimera skadan av deras besök. Endast en förmiddag kvar, sedan kommer deras hunsade fader och hämtar upp dem. Modern, tillika min syster har redan tagit till schappen. Smart.

Det är faktiskt bra att få besök av barnfamiljer lite då och då. Man får en välbehövlig reality check. Bort med alla osunda tankar på att skaffa ungar.

Kanske man ska släppa ut dem på grönbete? Blir de lugna då?