Snart till ända, den första veckan efter lovet. Fotboll på TV, sagan Henke får ett Askungeslut, eller vad man ska säga. Själv kliver man in i stressen utan att reflektera, med dödsförakt. Magen anpassar sig. Låter åkomman vila latent till nästa viloperiod. Så är det nämligen, när man tar det lugnt attackerar utbrändheten. Straffet för engagemanget.
Tillbaka till Rom då. Guiden sa någonting i stil med att Rom belönar den som promenerar, stadsflanören. Och jag är böjd att hålla med. Stan känns inte alls särskilt stor, man tar sig fram till de flesta ställen medelst apostlahästar. Och som sagt, nere vid vattnet, avskärmad från stadens larm, där...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar