En alldeles ordinär sensommarafton 2003 befinner sig vår hjälte - en något uttråkad och till åren kommen student - på en nation i Lunds utkanter. Han är precis hemkommen från en längre utlandsvistelse, Frankrike denna gång. Han tänker många tankar medan han berättar om sina äventyr för sina kompisar. En tanke som sticker ut är att han borde lägga in sig på behandlingshem.
Halvåret vid medelhavet hade inneburit en återgång till ett liv i sus och dus. Ett liv han hade levt fem år tidigare, i Brighton, ett liv han trodde han hade lämnat bakom sig.
Men det är någonting med medelhavet. Något av berusning vilar över hela konkarrongen och vår hjälte hade inte haft några problem att återgå till gamla festmetoder. En resa till bara, sen kan du bli vuxen, ett sista frivarv. Det hade inte blivit några tyngre droger denna gång. Antingen supa eller röka på, absinth eller hasch, grönt eller brunt. Den eviga frågan.
Nu var han hemkommen och, som en nyligen påkommen övertygelse, över en öl skall tilläggas, skulle han torka upp.
"Det var ju osis" sa hans gamla partner in crime när han hade fått ta del av utlandsvistelsen, några passande suparanekdoter samt beslutet att spola kröken. "Det var ju osis att du slutat med droger, vi har nämligen nåt riktigt stort på gång."
Det riktigt stora stavades Ayahuasca. To be continued..
Andra bloggar om: ayahuasca
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar