Faderns livslögn 1

Två fönsterkuvert mötte mig när jag kom hem idag. Ett var från Telenor och det andra från kommunen, trodde jag. När jag sprättade upp det fick jag en smärre - alltså en mycket liten, näst intill obetydlig, men ändock - chock. Det var han som en gång i tiden gjorde anspråk på faderskapet. Alltså inte det biologiska, det har han aldrig behövt bevisa, men det sociala, det känslomässiga.
Det reella.

Kampen om detta faderskap stod på 80-talet. Jag kommer ihåg honom som en enveten härförare som tog till alla tänkbara medel för att få känna segerns sötma. Han baktalade, han infiltrerade, han hotade och bönade. Han lismade, smörjde och ljög, stora lögner. Sommaren 1984 var han nära att vinna mig över till hans sida, men min syster räddade mig. För det är jag henne tacksam. Han vann däremot ett annat betydande slag, det om min bror. Först var det guld och gröna skogar, som på denna tid stavades Hemdator! men sedan, ganska snabbt blev det känslokyla och isolering. Fram till sin 18-årsdag behandlades brorsan som något av en krigsfånge, ett byte, en beslagtagen standar. Han är djupt påverkad av tiden hos vår far. Sammanlagt sex år. När han till slut lyckades fly i slutet av 80-talet så drog sig den trötte fältherren tillbaka, trött och desillusionerad. Ingen hade förstått hans goda intentioner. Han vägrade emellertid erkänna slaget förlorat. Han hävdade med bestämdhet att han inte hade några barn och att han aldrig haft några.
Oavgort med andra ord.

Nu skickar han mig ett brev, ett fönsterkuvert.
Vem har fönsterkuvert hemma?

Brevet innehåller en liten berättelse kan man säga. Något som liknar en ursäkt, men som upphovsmannen troligtvis skulle benämna förklaring, eller ingenting alls.

Berättelsen behandlar hans livs lögn 1 som han valt att formulera det. Livslögnen; det att han intalat sig att han inte har några barn. Enligt brevet skulle detta ha skett redan 1981, närmare bestämt den 12 januari, vid tvåtiden på natten. Minnet är det inget fel på. "Jag har inga barn - jag har aldrig haft några barn". Det stod även att läsa att mycket saknades i berättelsen, att han skulle återkomma till detta, samt att ingen hört hans version ännu.

Det är märkligt med fäder. Vi har aldrig haft någon närmare kontakt med varandra och de sista 10-15 åren har den ytliga kontakten varit sporadisk, i bästa fall. Men ibland dyker det upp brev. Som detta. Helt omöjliga att förhålla sig till. Om jag känner gubben rätt så kan jag få ett brev om en månad som stryker mig ur hans testamente och uppmanar mig till att inte söka upp honom, eftersom han befinner sig på "hemlig ort". Detta trots att jag inte har gjort någon ansats till att få tag på honom. På ett tiotal år minst.

Och hur mår jag då?

Det kan finnas anledning att återkomma till det.