Jag sitter hemma i soffan. På TV:n leverar Henry Rollins något politisk klämkäckt som går mig totalt förbi; jag är som paralyserad av hans artikulerande, sättet på vilket hans läppar överarbetar fram orden. Mina arbetskamrater har varit på besök. Vi skrev ett avslutningsspex för våra treor. Stämningen pendlade mellan hög och hetsk. Vid ett tillfälle balanserade vi på osämjans brant. Det var något om fastighetsskatten.
Det dracks öl.
Nu har de gått vidare och för mig gör det gamla nikotinbegäret sig påmint.
En gång nikotinist..
Hoppas tjejen syndat till sig ett paket.
Jag sitter i soffan och väntar på att hon ska komma hem. Två tjejer hånglar på Playboychannel. Jag läser i tidningen. Det är dags att få bort rökningen från filmen, står det. För dess skadliga inverkan på tittaren.
Ok, jag fattar att det är dåligt att röka, men samtidigt undrar jag, räcker det inte som det är? Allt känns så övernitiskt på något sätt.
Är de verkligen så måna om vår hälsa?
Vi ska ta vilka jobb som helst, var som helst och vi ska jobba hur mycket som helst.
"Vi frågar inte hur sjuk den inskrivne är, vi frågar istället hur stor arbetsförmåga han eller hon har."
Handlar inte alltihop bara om att vi ska betala igen den skuld vi tar med oss - ackumulerad och fin - in i arbetsför ålder?
Man kan fråga sig om denna förebyggande åtgärd verkligen kommer att fungera i det långa loppet. Jag, i min enfald, vill tro att summan av ens laster är konstant. Ju färre rökare, alkoholister och knarkare desto fler träningsnarkomaner och pedofiler.
Någonstans måste ju ångesten få sippra ut, få pysa lite.
Vad är nästa steg?
Varför låta sig nöja med nikotin, sprit och droger? Varför inte börja med den grundläggande orsaken till all ondska? Svordomarna. För är det inte så att svordomar är inkörsporten till kriminalitet och tunga droger?
Nej, nu ska jag ut på balkongen och leta fimpar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar