Det tar tjugo minuter att ta sig från jobbet, upp på berget och hem. Tjugo minuter allt som allt. Lägg till tio och du sitter i soffan med datorn i knät, Proviva i en kaffemugg och ett tilltagande ehuru förädiskt lugn i kroppen. Utbrändheten ligger och ruvar på hämnd för ditt engagemang. Men ikväll får du får kvällningen och hela Stockholm nedanför dig i en knapp halvtimme.
Nu sitter du där, rakt upp och ner med tröjan ut och in. Kepsen bak och fram. Blicken går fram och tillbaka och du vet varken ut eller in..
Jag ska fatta mig kort. Min käresta är på ingång och ikväll ska jag inte låta mig distraheras av bloggen. Jag tänker inte försumma henne bara för att det kliar i fingrarna. Får skriva en annan dag. Hörru.
Hörde talas om en pakistanier som bloggade bort allt han hade, pengar, jobb, fru och barn. Och Jehova är mitt vittne när jag säger: det ska inte hända mig.
Jaha, vad ska man göra då då?
Champions Leage på TV. Zlatan.
Det skulle falla i god jord..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar