Timmen är sen och en ledbruten lärare ska äntligen få krypa till klojs. Men innan den efterlängtade vilan - från en dag av krämpor och yrsel - ska jag ta en liten, mycket liten, galopp på en av mina favoritkäpphästar; pensionssystemet.
Vetskapen om ens framtida fattigdom är den bästa godnattsagan.. Två punkter fick det bli på den.
Rapporterna duggar tätt. Framtiden, och framförallt ålderdomen, ter sig inte särskilt ljus för en hel del stackars satar. I första hand är det 70-talisterna som kommer att få baka barkbröd, flytta in hos barn och barnbarn, tigga på gatan och hos Soc.
Enligt de senaste undersökningarna bör varje 70-talist pensionsspara en tusing i månaden för att få en dräglig pension. Utöver denna utgift är 70-talisterna de mest skuldsatta hos CSN. Var det inte i som fick höra att man inte skulle köpa grisen i säcken, att man gärna kunde prova några kurser innan man bestämde sig. Att vi utbildning alltid lönar sig! Sammantaget blir det en knapp miljon per skalle som vi ska spara/betala tillbaka under vår yrkesverksamma tid, förutom alla löpande utgifter.
Så det är väl bara att kavla upp armarna.
Hur fan ska det gå ihop? Om jag får bestämma så revolterar 70-talisterna om en si sådär 20 år. Det är fan inte omöjligt. Förtvivlade tider kräver förtvivlade handlingar, eller nåt sånt. Och det är fan inte vårt fel att 40-talisterna sabbade allt. För det gjorde de, de har ju till och med erkänt det!
Den enda räddningen för oss, den förlorade generationen (på riktigt alltså, inget myspys lost generation à la Great Gatsby), är att fastighetsköpet slår väl ut.
Där kan vi ALLA göra en hacka, så snabba er och köp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar