För en osjungen drog

Det är något fel på dagens ungdom. Man kan inte resonera med dem. De saknar förmågan att problematisera.

"Va då rå, på Wikipedia, typ, bah... "

Jag tror att det handlar om för lite lätta droger i deras unga liv. Denna teori bygger givetvis på att ungdomar idag röker på i mindre utsträckning än vi gjorde. Fan vet.

Men jag har faktiskt ägnat detta en viss tid och tanke.

När man är riktigt stenad släpper man den bas på vilken man överblickar verkligheten. Empiriska fakta ter sig inte lika logiska och självklara som när man är nykter.
Här är alla med?
Man kan ställa upp hypoteser, man förnimmer oanade möjligheter att närma sig olika problem, allt från kaffekokning till frihandel, man får en ökad förståelse för hur komplext allting egentligen är men... att exemplifiera eller sätta sina hypoteser på prov är desto svårare. Att vidare tänka sig en lösning på någonting, om det så handlar om att byta TV-kanal utan den borttappade fjärrkontrollen, är i stort sett omöjligt. Men det viktiga idag är ju inte svaren, utan frågorna, hydoteserna!

I början, innan man har vant sig vid hur ens tankar fungerar i detta förvildade tillstånd finns risken att man blir förvirrad och till och med paranoid. Men när man accepterar att man har förlorat kontrollen över tanken kan man titta på världen med nya ögon, ofärgade av våra fördomar och teoretiska perspektiv.

Utifrån denna nya plattform kan man likt ett tabula rasa teoretisera omgivningen. Man närmar sig induktionens motsägelsefulla grundsats. Diskursens fördämning rämnar och ut man glider ut på en ståtlig gaffelriggad skuta över en outforskad ocean.

Verstehen, verstehen!! Kapten Weber står vid rodret och lägger om kursen mot det otänkbara. Moderniteten var tesen, det postmoderna anti-tesen och syntesen står att finna därute.

Jag hävdar med bestämdhet, säger jag och sjunker lite djupare ner i de missförståddas nedsuttna fåtölj, att det är haschrökarna, harschrökarna som ska göra det!