Anders Pihlblads agerande i den så kallade Schenströmsaffären förefaller mycket besynnerligt. Som tämligen konservativ vad beträffar värderingar anser jag att man hånglar av en anledning, vilken som helst men någon; det är mycket sällan som man ramlar och tar emot sig med läpparna mot någon annans för att inte skada sig.
Frågan är vad herr Pihlblad tänkte när han tryckte sin mun mot Reinfeldts närmaste kvinnas dito? De var endast glada i hatten, inte redlösa, trots att notan gick på nästan tusenlappen.
Så det var inte gammal hederlig fyllekåthet. Och det handlade inte heller om någon privat relation. Det var ännu viktigare att poängtera.
Hm, så vad finns det kvar?
Ja vad kan det finnas kvar egentligen, herr seriösa politiske granskare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men är det inte alltid så att man blir lite hångelsugen efter 9 glas vin? Bäst att sluta vina om man inte kan hålla munnen i styr :)
Skicka en kommentar