– Hon var en bra människa, hon var min kemilärare
En finsk elev uttalar sig om rektorn som så heroiskt offrade sig för att rädda sina elever.
Det är i sanning befriande att det är FInland som står som värd för den senaste skolmassakern. Istället för att tvingas lyssna till hysteriska amerikaners framtvingade klagosånger får vi nu ta del av en mer nedtonad, och tja värdig, redogörelse för vad som hände. Här slår vi inte på känslotrumman, snarare tvärtom faktiskt. Alla verkar uttrycka sig lugnt och sakligt, tja för att inte säga lite småtort.
Mest gillade jag killen som hade känt mördaren sen han var sju år gammal. När han hörde skotten så sprang han, inte mer med det. Innan vansinnesskjutningen hade mördaren in spe uttryckt beundran för Columbinekillarna.
Nej hade han då sagt, att tänka så är sjukt Matti (eller vad han nu kan ha hetat).
Inte mer med det.
Inget snyftande, inget hulkande.
Bara som det var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det är också pga denna stoism som finland har ett utav världens högsta självmordstal.
de uttrycker sig inte..
det kan vara skönt att slippa höra, men det är viktigt att ibland babbla och älta. sen menar jag inte att man måste göra detta i media. problemet är att de inte gör det alls.
det kallas det finska vemodet.
kram
Skicka en kommentar