Ja, jag hade rätt.
Och du min syster fick fel.
Jag har klarat mig bra, har två av tre, flickvän jobb, saknar bara egen bostad, medan du har misslyckats på alla punkter.
Jag vet det, det är hugget i sten.
Och jag framhärdar jag med mina goda råd och insikter. Gör inte så, tänk istället så här. Det funkar ju inte. Du kommer inte förstå, du kommer aldrig bli lycklig. Inte på egen hand och inte i gruppen.
Har jag gjort min plikt? Räcker det?
Ska jag fortsätta på denna inslagna väg och komma hem efter jobbet, lägga upp fötterna på soffbordet och klappa mig självtillräckligt på magen.
Räcker det?
Det är en sak att jag går förbi min lokala uteliggare varje morgon och kväll utan att ägna honom en blick, men att jag inte ens sträcker ut min hand till min egen syster.
Saknar poäng
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar