Nu börjar det!

Jag har alltid undrat, kommer vi drunkna eller brinna upp? Nu vet vi svaret. Nu står snart tundran i brand.

Nu gäller det att lägga sig i pipeline för de bästa platserna. Växla sparkapitalet till rubel, köpa en liten tomt, slå upp en datja, någonstans uppe i Uralbergen. Bänka sig, slå av halsen på en vodkaflaska, ropa Nastarovje till kosackgrannen och invänta spektaklet...

Det gäller att snabba på.

Tomtpriserna på de bästa sluttningarna lär skjuta i höjden.

Och så blev världen lite mer bisarr..

Oftare och oftare överträffas dikten av verkligheten. Dagens verklighet. I de flesta fall handlar det om klimatfenomen. Var och varannan dag slår vi rekord. Mars månad har till exempel varit och nosat på 20-gradersstrecket. Rekord.

Det kan inte vara långt kvar tills tundran står i brand. Min absoluta favoritteori.

Det mest uppseendeväckande på länge torde vara den lilla byn i Gaza som översvämmats av avloppsvatten sedan en damm eller nåt brustit. En av anledningarna till att underhållet av dammen var så dåligt var att västvärlden, vi du och jag, frusit biståndspengarna sedan Hamas vunnit valet.
Här får ni för att ni inte erkänner staten Israels rätt att existera, Bajs!

Moget.

Även Görans sista holmgång med sina trätobröder, och systrar, har inslag av sensation. Och om man så vill omoget beteende. Hur som helst har vi väl aldrig sett en folkvald med en sådan masochistisk läggning. Inte fan ska här vilas från offentlighetens ok, ånej, ner i gyttjan en gång till. Slå åt alla håll. Motivera ingenting! Bara slå.

Ungefär som bajstsunamin. Kasta bajs och ta emot bajs. Spelets regler. Vete fan om den liknelsen gick hem men så föll den. Han, Göran, påminner i alla fall lite om en comebackande boxare som långt efter 40-strecket kräver att få gå upp i ringen igen. Trots kroppsligt förfall och risker om mystiska hjärnskador. Bara för att liksom.

Jaha, nu kom även detta inlägg att handla om Göran. Svårt att låta bli.