Kommer hem. Gör mig redo för att njuta av ensamheten. Den oväntade och mycket välkomna. Sätter på mig sovsärken och gör mig bekväm i datorfåtöljen. Den nedgående solen bländar mig i låt säga en kvart innan den försvinner bakom fasaden av höstlika träd. Det råder nämligen ingen tvekan längre. Den är här.
Under ett par timmar hinner jag med att porrsurfa, ladda ner Jose Gonzalez senaste och öppna ett nytt blogkonto, ja eller vad man ska kalla det. Det har blivit helt mörkt nu, Joses metalliska Tear Drops ekar i rummet.
Snart ska jag börja blogga igen. Snart ska jag upp på den där jävla hästryggen igen. Den här gången blir det barbacka, ingen jävla snålskjuss, inget jävla smörande, inget jävla länkande till Svd bara för att.
Bara en massa skit som ingen bryr sig om.
Som när jag skrev dagbok
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar